Review of Poeter blir dom... in ERGO, by Björn HMH Mitt första möte med Poeter blir dom... var på sommarens Hultsfred då dom verbalt pulvriserade allt motstånd i spoken word-tältet. Det var klasskillnad, inte tal om annat. Materialet från då är nästan på pricken detsamma som på det här albumet, skillnaden är att en producerad skiva ofelbart ger musiken större plats och därmed styr resultatet mer mot hiphop än spoken word. Detta gör att Dag Thelander blir en än tydligare katt bland hermelinerna, hans i sig vällevererade innehållsdeklarationsdikt passar bättre inför publik med hennafärgat hår under baskern än bland hiphopbeats vuxna från dysterkvist. Den som utmärker sej mest är Spakur som står för skivans bästa insats i "Det brinner i grannhuset" där han sätter fingret mitt på hur människan tycks bry sig allt mer om sig själv på grund av en självkatalyserande sensationstörst efter andras olycka. Glappkäft deklamerar hellre gatans politik med yxig poesi medan Kung Henry är ankaret i dragkampen mot samtidens skevheter. Produktionsansvaret delas av Kryptonite och DJ Lo-Kut, där den förres rakare beats balanserar den senares sällsamma påhittighet. "Poeter blir dom..." är en hand starka kort, inte fenomenalt som Henrys solosläpp men mer imponerande som kollektiv insats betraktad. <back